Hej då Humira!

För ungefär två veckor sedan tog jag min sista Humira, men det visste jag inte då. Avskedsblåmärket syns ännu, men ge det någon dag så är det också borta. Jag kommer nog inte att sakna att våndas över det varannan vecka. Inte så att det gjorde jätteont, men precis tillräckligt för att jag inte skulle gilla det. Att vara utan hade varit mycket värre, men tyvärr räckte inte medicinen riktigt för att jag skulle må bra.

Med Humira och hög dos Metoject behöver jag ändå inflammationsdämpande värktabletter varje dag. Lägg på kortisontabletter också och mina värden blir bra, men att äta en massa kortison kommer med en del tråkiga nackdelar, så det vill jag inte göra om jag inte måste. Kort sagt, behandlingen räckte inte ända fram och det var dags att testa något nytt.

Simponipennan

Nu säger jag istället hej till Simponi. Första dosen tog jag igår, och så långt är allt bra. Det gjorde mycket mindre ont, och jag tror att injektionen gick snabbare än med Humirapennan. En till fördel rent nåldynemässigt är att det räcker med en penna i månaden... Jag är inte så våldsamt förtjust över att sticka hål på mig själv nämligen. Nu återstår att vänta och se hur det är med själva effekten!

Hej, hej Simponi! Hoppas att vi kan vara kompisar.

Saker jag gillar: Letterboxing

Jag var på äventyr i helgen! Jag har varit sugen på Letterboxing sen jag först hörde talas om att det fanns. Min besvikelse var stor när jag insåg att det bara fanns en handfull lådor i landet vid den tidpunkten, och att inga låg inom vettigt avstånd från mig. Jag lekte med tanken att lägga ut en, men insåg att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. I samma veva hörde jag även talas om Geocaching, men det krävde något så high tech som en GPS så det var inte riktigt aktuellt det heller.

Spola framåt några år och jag bodde i Herrljunga av alla ställen... Vi fick besök av några kompisar, varav den ena var tämligen nyfrälst Geocachare. Hennes och min äkta hälft var inte så intresserade, men vi lyckades leta upp Herrljungas enda burk, och letade efter några i Borås också. Det var precis så kul som jag trodde! Jag deppade lite över att den enda GPSen jag ägde var en bil-GPS som jag inte hade någon aning om hur jag skulle få in cachekoordinater i, tills G påpekade att hans gamla smartphone faktiskt hade inbyggd GPS. Jag började cacha med en första generationens smartphone från Nokia, och har inte sett tillbaka sen dess...

Men i alla fall... Letterboxing. Stämplar, ledtrådar... Pysslighet! I helgen fick jag äntligen tummen ur. Jag hade spanat in att det fanns två äkta Letterboxar på Lidingö, och kompletterat med picknick och kanske några geocacher lät det som en riktigt bra utflykt. En cachande kompis var på och vi vikte söndagen åt detta lilla äventyr.

Första anhalten var Långängens Gård, där vi hoppades hitta en Letterbox. Den lades ut för ungefär ett år sen, så det kändes hoppfullt. Vi hittade den! Det som var lite surt var att det var fler som hittat den, och någon av de föregående besökarna måste ha norpat med sig stämpeln ur lådan. Suck. Men vi hittade den!

Efter det ledde en geocache oss till en riktigt fin liten fågelsjö där vi åt lunch och satt och myste och tittade på fåglar en lång stund. Lådan var en hemskt söt liten lock-and-lock. Den stod så fint bland våra andra lock-and-lock som var fyllda med pastasallad medan vi åt, men cachen blev återplacerad utan missöden...

Klättergran...

Nästa anhalt blev ett klätterträd. Jag har aldrig varit något trädklättrare, inte ens som barn, men min kompis har oanade talanger och klättrade glatt både upp och ner två gånger så att jag fick se cachelådan och skriva i loggen. Såklart erkände jag i min logg att jag inte vågat mig upp i granen...

Efter klättrandet var det väldigt bra att ha vatten, papper och handsprit i bilen för att bli av med lite kåda. Vi hade spanat in en närbelägen myst som verkade lovande, nämligen Exit skogen. Den var riktigt kul, men jag behövde ledtråden innan poletten trillade hela vägen ner. Själva lådan var lite 'meh' och det är nog enda anledningen till att jag inte lämnade en favoritpoäng.

Vi hade en letterbox kvar på listan, och den las ut redan 2009, med senaste loggade besöket 2011 så den kändes liite osäker. Hur som helst så hoppade vi in i bilen och parkerade vid Millesgården. Sa jag att det var löjligt varmt ute? Som tur var fanns det möjlighet att köpa glass och inmundiga denna på skuggig plats. När vi var något avkylda var det dags att plocka fram pappret med ledtrådar och börja knata. Det blev spännande ganska snabbt, eftersom gångvägen i ledtråden var i färd att bli nedmonterad på grund av tvärbanan. En skylt som skulle peka oss rätt var dessutom uppgrävd och lutat mot ett träd så... Ja. Lite irrande och kreativitet senare var vi på spåret igen.

Jag måste säga att jag gillar det där med skrivna ledtrådar. Först virrade vi runt lite på helt fel plats, och jag bråkade lite med taggiga buskar, innan vi insåg att vi borde knatat längre än så. Efter det dök ledtrådarna upp en efter en tills vi stod framför STENEN! Som tyvärr inte gömde någon skatt... När jag geocachar brukar jag anta att det nog är jag som är lite dum och inte fattar var cachen är gömd, men i det här fallet måste jag säga att jag med 90% säkerhet tror att burken var borta. Men vi hittade stenen! Yay?

När vi äntligen släpat oss upp för alla backar och tillbaka till bilen pekade termometern i den på 40 grader. Vi hällde i oss vatten och åkte mycket trötta och nöjda hemöver.

Nu har jag faktiskt testat, och JA jag gillar Letterboxing.

Äventyr med solonystan

Alltså, jag behöver nytt garn ungefär lika mycket som jag behöver fler hål i huvudet. Men... Ibland är det bara kul att börja nåt nytt. Nu har jag i alla fall testat Mias garn och färgstudio. Den är inte min närmaste butik som har garn, men jag tror att det är den närmaste som har så pass mycket och fint garn. Mamma ville köpa ett eget set utbytbara rundstickor, och jag ville se om jag fick byta en sticka i Knitpro-setet jag fick i julklapp. Det fanns en liten, liten spricka som precis fångade in garnet och gjorde det riktigt trist att sticka med den. Inga problem där, det fanns till och med en tipp i rätt storlek i överblivna stickor lådan...

Garn + mönster = sant

Mamma hittade inte bara stickor, hon började prova byxor så jag började känna mig runt i sortimentet. Rowan summerspun har jag klämt på förut, men inte riktigt kunnat med att köpa. Det ser väldigt fint ut i nystanet, färgerna är jättevackra... men. Vad ska jag sticka? Hur mycket ska jag köpa? Den här gången hade jag i alla fall en liten idé, eller kanske en baktanke.

Jag hade sneglat på ett nytt swap på craftster nämligen, Friend of craftster raffle. Det är en rätt kul idé. Tillverka något "mellanstort" som du är bra på, och sedan lottas alla fina saker ut till deltagarna. Lite kul idé faktiskt, även om det säkert kommer att vara någon eller några som kanske inte blir extatiska över sitt lotteripris. Nåväl, jag hade lekt med tanken att sticka något lätt och somrigt i halsduksväg och efter en snabb garn/mönstersökning på mobilen för att lura ut om ett nystan räckte till något vettigt slog jag till på ett turkost härligt ett. Visst ser det lovande ut såhär långt?

Eftersom garnet består av två individuellt färgade trådar som är snodda om varandra (en i merino och en i bomull) så ville jag välja ett mönster som inte kollrar bort det fina garnet. Den här typen av vågmönster med tappade maskor har jag använt förut med bra resultat. Meleringen och garnstrukturen lyfts fram istället för att kollras bort, så jag är nöjd. Waterfall scarf heter den om någon vill prova, annars finns själva spetsmönstret (eller i alla fall något väldans likt) i stora boken om stickning så det är bara att lägga upp 16 maskor och köra.

Undrar hur snabbt det här kommer att gå :)

Gutefår och Fluff !

Idag har jag roat mig med att spankulera runt i Visby. Vädret har varit löjligt bra, och det finns så många fina små gränder och intressanta hus. Det blev besök i två affärer med garn, men jag har bara köpt cederträhjärtan. En av affärerna hade jättefina kvalitetsgarner, men jag har inget projekt i åtanke och då känns det lite knäppt att handla garn som jag faktiskt kan köpa på andra ställen också. Jag lurar på om jag ska köpa en härva eller två av lokalt spunnet garn imorgon. Problemet är väl att jag inte är så förtjust i strävt ullgarn. Meh... Om det är öppet imorgon ska jag in på Kvinnfolki och känna på några ofärgade härvor. De var rätt mjuka har jag för mig, men härom dan när jag var inne ville jag kika runt mer först.

Tävlingen är tydligen vem som kan klistra sitt inträdesmärke höst upp.

Jag åt lunch på museet eftersom G var upptagen med sitt möte hela dagen. De får mat och fika, och jag får fixa sånt när jag vill. Jag har pratat lite med dem i mötespauserna, men det fina med att  inte vara uppbokad på möte är att jag kan göra lite vad jag vill. Sitta på en bänk i solen och bara titta på fina hus till exempel.

Rosas café var stängt

Ikväll är vi slagna hjältar så jag stickar lite på hotellrummet. Det blir en Fluff ! För en gångs skull valde jag mönster och garn innan jag handlade... Sen började jag sticka mindre än två månader efter inköpet och UTAN att byta plan för garnet. Åh, det är verkligen skillnad på mohair och mohair... Den här sjalen blir lätt som ett moln!

Fluff ! in progress...

Två dagar kvar! Då har vi båda semester så vi får se vad vi hittar på imorgon...

Follow your arrow KAL... Återkomsten.

Jag deppade ihop lite när jag inte hittade härva nummer 2 av Deeply Wicked som jag tänkt använda till sjalen. Det tillsammans med lite städning (alltid farligt) har gjort att den blivit liggande ett bra tag. Ikväll tog jag i alla fall tag i stickandet, gjorde klart de två sista varven på ledtråd 3, och skrev ut ledtråd 4. Just nu är det lite för sent på dygnet för att bestämma vilken ledtråd det ska bli, men det kanske blir bra underhållning på Gotlandsfärjan imorgon...

Mysteriet med den försvunna härvan är löst, tror jag. Jag köpte bara en... Enligt stash-o-metern för april förra året stämmer det bäst med EN härva Deeply Wicked, och när jag roade mig med att fota alla mina easyknitsgarn var bara en härva med. Verkar vettigt eftersom jag först hade tänkt sticka handledsvärmare av garnet, och då hade en härva varit mer än nog. Vi får se om garnet räcker helt enkelt... I annat fall har jag shoppat några olika plan B. He he... Annan garnkvalitet visserligen, men om det inte fungerar så kanske jag måste handla lite ny Deeply Wicked i nån relaterad färg. Stackars mig :)

Jag postade ett pysselpaket idag... Undrar hur lång tid det tar till Kanada.

Mellandag...

Idag är jag ledig och tar det ganska lugnt. Lite soffhäng och lite plock hemma. Mest nöjd är jag över att ha tacklat berget av ren tvätt som liksom blivit liggande... Att vika och stoppa undan en maskin tvätt är egentligen inte så jobbigt. Men när det blir 3-4 maskiner tvätt. Nja. Men i alla fall, från detta:

Mount Ren tvätt...

Till detta:

Yay?

Japp, jag har en sån där tvättvikmojäng för att vika skjortor. Samma typ som Sheldon i Big Bang Theory använder. Hade det inte varit för den så hade jag inte gett mig på Gustavs tröjor... Det blir för tungt och för fult vikt annars. Nu hade jag sån tur att Gustav kom hem när det i princip bara var hans t-shirts kvar så jag fick hjälp. Tror jag veck 3-4 av dem bara.

Skönt att det är gjort... 

Jag hjärta tygbindor

Vet ni vaaaaad? Mitt disktrasepaket har kommit fram, och jag har fått ett jättefint paket hem till mig också. Det blir lite halvsuddiga bilder från ipaden. Jag får se om jag lyckas få till något bättre... Men alltså, kolla:

Fina tygbindor

Jag är lite extra kär i de rosa och de med godismönster. De rosa har dekorativa sömmar som inte syns så bra här. Äh, jag måste nog fota lite bättre någon annan dag.

Lite extra pysselgodis...

Inte nog med att jag fick finfina tygbindor, det var med lite extra saker att pyssla med också! Jag har fått för mig att jag vill lära mig brodera bättre, och då passar det ju jättebra med lite prylar för det. Dels tråd, dels en påse av sån där korsstygnsväv som jag kan gå lös på. Sen var det lite mönster också. Gratismönster från pysselbutik på annan kontinent är ganska spännande!

Mina tro(s)tjänare

Okej, den dåliga ordvitsen bjöd jag på. När jag ändå höll på så tog jag kort på den delen av min bind-stash som låg i tvätten för att vikas och läggas undan. Den blå och de naturvita är från Imse Vimse, och de har ganska många år på nacken. Jag har fått pensionera en av bindorna med vingar eftersom tyget nötts upp i ena kanten, men resten fungerar ännu. De röda har jag sytt själv, och de är inte lika avancerade som dem jag fick. Mina är bara två lager flanell, de rosa och den vita har PUL (vätskebarriär) i 1/3 av bindan så att den får ett barriärskikt när den är rätt ihopvikt.

Jag ser lite fram emot att få testköra de här karamellerna :D Fina funktionella saker är det bästa!