Hej då Humira!

För ungefär två veckor sedan tog jag min sista Humira, men det visste jag inte då. Avskedsblåmärket syns ännu, men ge det någon dag så är det också borta. Jag kommer nog inte att sakna att våndas över det varannan vecka. Inte så att det gjorde jätteont, men precis tillräckligt för att jag inte skulle gilla det. Att vara utan hade varit mycket värre, men tyvärr räckte inte medicinen riktigt för att jag skulle må bra.

Med Humira och hög dos Metoject behöver jag ändå inflammationsdämpande värktabletter varje dag. Lägg på kortisontabletter också och mina värden blir bra, men att äta en massa kortison kommer med en del tråkiga nackdelar, så det vill jag inte göra om jag inte måste. Kort sagt, behandlingen räckte inte ända fram och det var dags att testa något nytt.

Simponipennan

Nu säger jag istället hej till Simponi. Första dosen tog jag igår, och så långt är allt bra. Det gjorde mycket mindre ont, och jag tror att injektionen gick snabbare än med Humirapennan. En till fördel rent nåldynemässigt är att det räcker med en penna i månaden... Jag är inte så våldsamt förtjust över att sticka hål på mig själv nämligen. Nu återstår att vänta och se hur det är med själva effekten!

Hej, hej Simponi! Hoppas att vi kan vara kompisar.