Saker jag gillar: Riktiga brev och Brevkollektivet

Det är kul att få post, eller hur? Eller är det bara räkningar och reklam som dimper ner i lådan hos dig? Tack vare mitt "swappande" dimper det ner små paket och avier på hallmattan titt som tätt, men jag gillar ju brev också. Riktiga brev, med fina frimärken och riktigt brevpapper...

När jag var yngre hade jag flera brevkompisar som jag skrev hyggligt regelbundet till. Mycket av den kontakten har på gott och ont ersatts av snabbare kommunikation via nätet. Jag säger inte att det ena sättet är bättre eller sämre än det andra. Mina brevvänner, två klasskompisar som flyttat och en tjej i Estland, hade jag lika gärna kunnat hålla kontakten med via e-post eller sociala sidor. Ja, om det hade existerat när jag gick på låg och mellanstadiet.

Men det vete katten om det hade blivit samma sak med den kreativa tvillingsjäl jag mötte på ett sommarläger. Vi ritade till varandra. Vykortsstora papper som blev ett slags pussel till sist. Det ena byggde på det andra och miljön växte till en fantasivärd befolkat av gnagare. Testa att göra det med facebook!

Jag vet inte hur många meter ihoptejpade bilder det rör sig om...

Jag skriver inte till någon av mina barndomsbrevkompisar längre. Ibland blir det något brev till någon i min familj, men jag skriver inte jätteofta. Då och då har jag försökt att hitta en brevkompis igen, men det har runnit ut i sanden i samband med flyttar, dåligt mående och andra distraktioner. Då blir det inte heller så mycket fina brev i brevlådan.

www.brevkollektivet.se

 Som tur är finns det fler som mig. Brevälskare som skriver lite när det passar, men som ändå gärna vill pyssla med brevpapper och frimärken och dagarna av väntan på att posten ska komma. Jag hittade Brevkollektivet för ganska många år sedan, skulle gissa nån gång första halvan av tvåtusentalet med tanke på mitt ganska låga medlemsnummer.

Konceptet är enkelt.
1. Skriv ett anonymt brev till någon. Det spelar ingen roll om vad, men det ska självklart inte vara otrevligt för mottagaren att läsa.
2. Dra en adress på brevkollektivets hemsida. (anmälan krävs)
3. Adressera och skicka brevet, men utan att skriva din egen adress eller namn.
4. Vänta på att någon annan ska dra fram din adress.

Visst, det går att dra en adress innan brevet är färdigt, men jag brukar se till att ha ett färdigskrivet brev först. Jag känner mig själv, och om jag skulle ta en adress först är risken bara att jag plötsligt blir distraherad av något glänsande föremål (eller Diablo III). Det är tortyyyyr att se att ett brev är på väg och få vänta i evigheter på det.

Enligt statistiken på sidan har jag skickat 55 brev och fått 55 brev, men ett par av mina "fådda" har aldrig kommit fram vad jag vet. Antingen har de blivit uppätna av posten, eller aldrig skickade. Men det spelar ingen roll egentligen. Jag uppskattar inte innehållet i alla brev lika mycket, men det är alltid spännande att se vad som finns i kuvertet när det kommer.

Nu ska jag faktiskt vara lite busig och dra en adress utan färdigt brev. (flämt!) Jag har brevpapper och penna redo, för det var faktiskt ganska fint att få ett brev bara till mig härom dagen.

Bara till mig...

Funktion och/eller form

Snart tedags

Ibland behövs det lite guldkant på måndagen, och en enkel kopp te behöver varken vara vanlig eller tråkig. Inte för att jag ska klaga över måndagar... Jag jobbar inte ens idag. Istället funderar jag lite över form och funktion.

Saker som bara är fina att titta på finns det ganska gott om hemma. Tavlor och foton på väggarna och prylar både här och där. Prydnadssaker kan vara fint, men jag är inte så bra på att damma dem tillräckligt ofta. Senast en flyttfirma hjälpte oss flytta fick jag diagnosen "liten ekorre" av en av dem som packade ner och kånkade lådor.  Jag säger inte emot.

Funktionella men fula saker har sin plats de med, men roligast är det ju om det går att kombinera funktion och form.

Jag kan till och med kompromissa lite med funktionen om prylen ser bra ut... Ta den här tesilen till exempel. Sildelen är gjord av porslin och "lövet" av silikon. Hyggligt lättdiskat således, men det finns en gräns för hur finmaskig du kan få en porslinssil. Rooibos är helt uteslutet att brygga i den, och löste av låg kvalitet med små bitar kan också smita ut genom hålen. Men... Det är ett blad som sticker upp från min tekopp! Den är rolig!

Så... jag använder en bra sorts te med stora blad, och så står jag helt enkelt ut med att det blir lite teblad som simmar runt i botten av koppen. Värt.

PS. 

Min bästa tedealer finns på drottninggatan i en yttepyttebutik. My teastore.

"Swappa"

swap byte, byta, bytessaffär

Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag snubblade över den fantastiska världen av pysselbyten, men det borde ha varit i mitten av augusti 2007 för det var då jag blev medlem i Craftster. Efter att ha väntat (inte så tålmodigt) i den månad som krävdes för att få gå med i deras officiella "swaps" gick jag ut hårt i ett byte med te-tema. Jag hade lite dålig koll på hur jag skulle bedöma storleken på mina pysslade alster, så det slutade med att jag skämde bort min bytespartner totalt. Som tur var gjorde hon detsamma med mig! Sedan dess har jag genomfört 50 stycken pysselbyten, och jag tänker inte sluta!

Paket från Tjeckien. Den rosa syfilisen i mitten fick åka dit på studieresa.

Det finns mängder av andra sidor som organiserar olika byten, och det finns självklart svenska alternativ också, men jag har fastnat för Craftster. Ja, trots att det blir mycket skickande till USA eller Kanada. En av anledningarna är att det finns så många olika byten att välja på, en annan att de har lång erfarenhet och ett väldigt uppstyrt system för det hela. Jag hade gärna börjat byta från dag ett, men 30 dagars karens och ett visst aktivitetskrav är bra för att sålla agnarna från vetet. Det finns också en gräns för hur många byten en enskild person får ha igång samtidigt. Om sedan något går fel och ett paket eller en bytespartner försvinner finns ett system med "änglar". En ängel skickar ett paket till någon som blivit utan, men utan att förvänta sig något tillbaka. Eller, det är inte riktigt sant. Den som skickat ett ängelpaket får ett års betalt medlemskap på sidan som tack.

Vi skulle ha bytt ett pysslat mjukdjur, men när min partner försvann skickade min fina ängel en ugglearmé... Bland annat.

De som inte skickar något paket får negativ feedback, och kan inte byta igen innan de har gjort rätt för sig och skickat paketet, eller lika många ängelpaket som de missade att skicka tidigare. Fast den som skickar ängelpaket för att göra bot för gamla synder får ingen annan belöning än en borttagen negativ feedback.

Men nu ska jag gå och välja garn och stickor för att kunna börja jobba på mitt nästa swap-paket...

Ahahahaaa! Det fungerar

Min fina julklapp tillsammans med mitt loppisfynd för 10spänn :) Allt fint uppmonterat i vardagsrummet. Soffborden är nämligen precis lagom tjocka för att kunna dra fast både nystvinda och nystmaskin utan problem.

It's ALIVE!

Garnvindan var billig för att den var lite trasig, så jag har knappt använt den tidigare. Igår testade jag ändå att rigga upp den, och det enda som krävdes var en klädnypa och lite justeringar allt eftersom. Det är verkligen skönt att det inte tar två dar att få till ett så här fint nystan längre... Visst är det meditativt att nysta på en pinne, men inte att nysta 5 härvor á 400 meter...

Easyknits Splendor. Tro mig när jag säger att det är ren garnporr!

Bästa julklappen får vara med ett varv till

Långt innan jag började min egen bana som stickerska hade mamma hittat en riktigt bra vant-dealer. Det blev en väldigt välkommen standardjulklapp med varsitt par fina och varma mönsterstickade vantar. Tyvärr går jag tydligen väldigt hårt åt tummar i allmänhet och högertummar i synnerhet...

Det går fortfarande att använda vantarna, men det blir fläckvis ganska kallt. 

Jag har bara två, eller kanske tre, par kvar så det var inte så bra när det mest intakta paret till sist gick från tunnsliten till med hål. Jag vet inte om damen som stickade vantarna är i livet, men hon säljer i alla fall inte vantar längre. Dessutom är resten av vanten okej, och jag har länge fnulat på en lösning.

Tadaa! Det blev en nålfiltad lapp med en improviserad snöflinga. Slitstarkare än garn, och enklare än att stoppa tummen fint.

Paret är helt igen! Nu ska jag bara laga nästa trasiga tumme och se om jag var smart nog att spara fler trasiga vantar...

Noppig, älskad, använd

Jag återsåg en mössa häromdan. En handstickad som visserligen inte var stickad av mina händer, men som jag ändå känner mycket för. Vi fick nämligen in en stor kasse mössor på min arbetsplats... En nöjd kund visade sin uppskattning med hjälp av kärleksfullt stickade mössor, och eftersom jag stickar själv blev jag väldigt rörd av gesten. Det fanns mössor till alla som ville ha, med många mössor över. Jag plockade hem två för eget bruk, och när efterfrågan var mättad på min arbetsplats såg jag till att de överblivna mössorna fick ett bra hem på behövande huvuden. Garnig kärlek är till för att spridas.

En av mössorna har jag fortfarande kvar, den andra hittade ett hem på ett barnhuvud en vacker vinterdag. Det är en väldigt fin mössa i mjukaste akryl. Breda ränder i glada färger, ribbstickad för bra passform och så klart en glad tofs på toppen.


När jag återsåg mössan var färgerna lika bjärta och akrylen lika mjuk, men det syntes att den använts mycket. Lite ruggig och noppig var den allt, men det gjorde den bara ännu vackrare i mina ögon.

Ja, jag är en sentimental garnfjant! Men du, noppor är inte ett misslyckande. Det är ett tecken på att plagget blivit använt och älskat. Hellre det än ett plagg i nyskick i en låda någonstans... För fint för att använda...

Älskad och blanksliten sockhäl...

En dag i garnets tecken

Ibland är det skönt att börja dagen med ett tidigt ärende, så är dagen igång sen. Dagens bonusärende var att ta sig in i garaget. Tips från coachen: det är inte så listigt att låsa in nyckelkortet i bilen och bilen i garaget. Jag behövde dock inte stå så värst länge innan en av garagegrannarna öppnade dörren. Med det lilla ärendet ur världen var det bara att ta bussen in till stan för nästa. Jag tror trafiken var lite trassligare än vanligt, jag blev i alla fall lite sen. Nästa ärende? Uppföljning av mitt bråkiga öga. Det såg förhållandevis bra ut, men inte så bra att jag kan sluta med ögondroppar morgon och kväll.

Hurra för garagegrannar! Och hurra för varma halvvantar!

Efter dagens måsten hade jag bestämt mig för lite egentid. Första uppdraget: shoppa garn. Den garnaffär jag ville åt, Wincentgarner i närheten av Odenplan, hade inte öppnat ännu. Det var kallt så jag tittade runt inne på Ljungkvists Garn som bekvämt nog också ligger nära t-banestationen. Jag kunde inte motstå härligt fluorescerande sockgarn från Regia så det fick bli ett nystan. Neon flower var alldeles tillräckligt galet färgglatt. Mitt egentliga ärende var att införskaffa ett nystan Rowan Kidsilk Haze Stripe i härliga färger av Kaffe Fasset. Jag tänkte nämligen sticka en Fluff! eller om det är ett Fluff!? Jag hade några nystan mohair hemma, men... alltså om jag ska sticka så är det ju roligare om garnet är fint och skönt och fluffigt tänker jag. Jag har en hel del billig mohair från mina tidiga stickdagar... Den som är kvar är inte i världens skönaste kvalitet tyvärr för det var lite hit and miss innan jag lärde mig var som är trevligt att sticka i. Jag har lärt mig sedan dess!

Men nu slirar jag iväg lite. Andra och väldigt trevliga uppdraget för dagen var att träffa några av medlemmarna i Stickklubben Stockholm på ett café i Liljeholmen. Jag tror jag satt där i fyra timmar och stickade och pratade och bara hängde med likasinnade. Mycket bra för själen.