Bästa julklappen får vara med ett varv till

Långt innan jag började min egen bana som stickerska hade mamma hittat en riktigt bra vant-dealer. Det blev en väldigt välkommen standardjulklapp med varsitt par fina och varma mönsterstickade vantar. Tyvärr går jag tydligen väldigt hårt åt tummar i allmänhet och högertummar i synnerhet...

Det går fortfarande att använda vantarna, men det blir fläckvis ganska kallt. 

Jag har bara två, eller kanske tre, par kvar så det var inte så bra när det mest intakta paret till sist gick från tunnsliten till med hål. Jag vet inte om damen som stickade vantarna är i livet, men hon säljer i alla fall inte vantar längre. Dessutom är resten av vanten okej, och jag har länge fnulat på en lösning.

Tadaa! Det blev en nålfiltad lapp med en improviserad snöflinga. Slitstarkare än garn, och enklare än att stoppa tummen fint.

Paret är helt igen! Nu ska jag bara laga nästa trasiga tumme och se om jag var smart nog att spara fler trasiga vantar...