Äggfritt bananbröd

Igår bakade jag en av mina "paradrätter". Det är perfekt att ta till för bananer som börjat dra åt brunt. De bananer jag hade att tillgå var nästan helt bruna med bara fläckar av gult. Inte så goda att äta, men perfekta till förädling. Jag hade bara 2 st, men det var stora så jag behövde inte justera receptet.

Mumsigt bananbröd!

Bananbröd med honung

3 (över)mogna bananer

1,8 dl honung

0,6 dl smält smör (eller mjölkfritt margarin eller olja för extra allergivänlig kaka)

1,5 tsk bakpulver

3,5 dl vetemjöl

Kryddor efter smak (t.ex kanel, ingerfära... Pumpkin spice funkar utmärkt!)

Sätt ugnen på 175 °C.

Mosa bananerna och blanda med det smälta smöret. Mät upp honungen i samma mått som smöret och blanda ner. Blanda mjöl, bakpulver och kryddor separat och blanda sedan ned mjölblandningen i bananblandningen. 

Häll smeten i en smord avlång form och grädda i ca 1 timme, tills det går att sticka i en baksticka och den kommer ut torr. Min form är ganska lång och eftersom lagret med smet inte blir så djupt brukar det inte ta en timme. Låt svalna på galler.

Går att äta som en kaka eller njuta med lite smör på.

Saker jag gillar: Letterboxing

Jag var på äventyr i helgen! Jag har varit sugen på Letterboxing sen jag först hörde talas om att det fanns. Min besvikelse var stor när jag insåg att det bara fanns en handfull lådor i landet vid den tidpunkten, och att inga låg inom vettigt avstånd från mig. Jag lekte med tanken att lägga ut en, men insåg att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. I samma veva hörde jag även talas om Geocaching, men det krävde något så high tech som en GPS så det var inte riktigt aktuellt det heller.

Spola framåt några år och jag bodde i Herrljunga av alla ställen... Vi fick besök av några kompisar, varav den ena var tämligen nyfrälst Geocachare. Hennes och min äkta hälft var inte så intresserade, men vi lyckades leta upp Herrljungas enda burk, och letade efter några i Borås också. Det var precis så kul som jag trodde! Jag deppade lite över att den enda GPSen jag ägde var en bil-GPS som jag inte hade någon aning om hur jag skulle få in cachekoordinater i, tills G påpekade att hans gamla smartphone faktiskt hade inbyggd GPS. Jag började cacha med en första generationens smartphone från Nokia, och har inte sett tillbaka sen dess...

Men i alla fall... Letterboxing. Stämplar, ledtrådar... Pysslighet! I helgen fick jag äntligen tummen ur. Jag hade spanat in att det fanns två äkta Letterboxar på Lidingö, och kompletterat med picknick och kanske några geocacher lät det som en riktigt bra utflykt. En cachande kompis var på och vi vikte söndagen åt detta lilla äventyr.

Första anhalten var Långängens Gård, där vi hoppades hitta en Letterbox. Den lades ut för ungefär ett år sen, så det kändes hoppfullt. Vi hittade den! Det som var lite surt var att det var fler som hittat den, och någon av de föregående besökarna måste ha norpat med sig stämpeln ur lådan. Suck. Men vi hittade den!

Efter det ledde en geocache oss till en riktigt fin liten fågelsjö där vi åt lunch och satt och myste och tittade på fåglar en lång stund. Lådan var en hemskt söt liten lock-and-lock. Den stod så fint bland våra andra lock-and-lock som var fyllda med pastasallad medan vi åt, men cachen blev återplacerad utan missöden...

Klättergran...

Nästa anhalt blev ett klätterträd. Jag har aldrig varit något trädklättrare, inte ens som barn, men min kompis har oanade talanger och klättrade glatt både upp och ner två gånger så att jag fick se cachelådan och skriva i loggen. Såklart erkände jag i min logg att jag inte vågat mig upp i granen...

Efter klättrandet var det väldigt bra att ha vatten, papper och handsprit i bilen för att bli av med lite kåda. Vi hade spanat in en närbelägen myst som verkade lovande, nämligen Exit skogen. Den var riktigt kul, men jag behövde ledtråden innan poletten trillade hela vägen ner. Själva lådan var lite 'meh' och det är nog enda anledningen till att jag inte lämnade en favoritpoäng.

Vi hade en letterbox kvar på listan, och den las ut redan 2009, med senaste loggade besöket 2011 så den kändes liite osäker. Hur som helst så hoppade vi in i bilen och parkerade vid Millesgården. Sa jag att det var löjligt varmt ute? Som tur var fanns det möjlighet att köpa glass och inmundiga denna på skuggig plats. När vi var något avkylda var det dags att plocka fram pappret med ledtrådar och börja knata. Det blev spännande ganska snabbt, eftersom gångvägen i ledtråden var i färd att bli nedmonterad på grund av tvärbanan. En skylt som skulle peka oss rätt var dessutom uppgrävd och lutat mot ett träd så... Ja. Lite irrande och kreativitet senare var vi på spåret igen.

Jag måste säga att jag gillar det där med skrivna ledtrådar. Först virrade vi runt lite på helt fel plats, och jag bråkade lite med taggiga buskar, innan vi insåg att vi borde knatat längre än så. Efter det dök ledtrådarna upp en efter en tills vi stod framför STENEN! Som tyvärr inte gömde någon skatt... När jag geocachar brukar jag anta att det nog är jag som är lite dum och inte fattar var cachen är gömd, men i det här fallet måste jag säga att jag med 90% säkerhet tror att burken var borta. Men vi hittade stenen! Yay?

När vi äntligen släpat oss upp för alla backar och tillbaka till bilen pekade termometern i den på 40 grader. Vi hällde i oss vatten och åkte mycket trötta och nöjda hemöver.

Nu har jag faktiskt testat, och JA jag gillar Letterboxing.

Jag hjärta tygbindor

Vet ni vaaaaad? Mitt disktrasepaket har kommit fram, och jag har fått ett jättefint paket hem till mig också. Det blir lite halvsuddiga bilder från ipaden. Jag får se om jag lyckas få till något bättre... Men alltså, kolla:

Fina tygbindor

Jag är lite extra kär i de rosa och de med godismönster. De rosa har dekorativa sömmar som inte syns så bra här. Äh, jag måste nog fota lite bättre någon annan dag.

Lite extra pysselgodis...

Inte nog med att jag fick finfina tygbindor, det var med lite extra saker att pyssla med också! Jag har fått för mig att jag vill lära mig brodera bättre, och då passar det ju jättebra med lite prylar för det. Dels tråd, dels en påse av sån där korsstygnsväv som jag kan gå lös på. Sen var det lite mönster också. Gratismönster från pysselbutik på annan kontinent är ganska spännande!

Mina tro(s)tjänare

Okej, den dåliga ordvitsen bjöd jag på. När jag ändå höll på så tog jag kort på den delen av min bind-stash som låg i tvätten för att vikas och läggas undan. Den blå och de naturvita är från Imse Vimse, och de har ganska många år på nacken. Jag har fått pensionera en av bindorna med vingar eftersom tyget nötts upp i ena kanten, men resten fungerar ännu. De röda har jag sytt själv, och de är inte lika avancerade som dem jag fick. Mina är bara två lager flanell, de rosa och den vita har PUL (vätskebarriär) i 1/3 av bindan så att den får ett barriärskikt när den är rätt ihopvikt.

Jag ser lite fram emot att få testköra de här karamellerna :D Fina funktionella saker är det bästa!

Saker jag gillar: Riktiga brev och Brevkollektivet

Det är kul att få post, eller hur? Eller är det bara räkningar och reklam som dimper ner i lådan hos dig? Tack vare mitt "swappande" dimper det ner små paket och avier på hallmattan titt som tätt, men jag gillar ju brev också. Riktiga brev, med fina frimärken och riktigt brevpapper...

När jag var yngre hade jag flera brevkompisar som jag skrev hyggligt regelbundet till. Mycket av den kontakten har på gott och ont ersatts av snabbare kommunikation via nätet. Jag säger inte att det ena sättet är bättre eller sämre än det andra. Mina brevvänner, två klasskompisar som flyttat och en tjej i Estland, hade jag lika gärna kunnat hålla kontakten med via e-post eller sociala sidor. Ja, om det hade existerat när jag gick på låg och mellanstadiet.

Men det vete katten om det hade blivit samma sak med den kreativa tvillingsjäl jag mötte på ett sommarläger. Vi ritade till varandra. Vykortsstora papper som blev ett slags pussel till sist. Det ena byggde på det andra och miljön växte till en fantasivärd befolkat av gnagare. Testa att göra det med facebook!

Jag vet inte hur många meter ihoptejpade bilder det rör sig om...

Jag skriver inte till någon av mina barndomsbrevkompisar längre. Ibland blir det något brev till någon i min familj, men jag skriver inte jätteofta. Då och då har jag försökt att hitta en brevkompis igen, men det har runnit ut i sanden i samband med flyttar, dåligt mående och andra distraktioner. Då blir det inte heller så mycket fina brev i brevlådan.

www.brevkollektivet.se

 Som tur är finns det fler som mig. Brevälskare som skriver lite när det passar, men som ändå gärna vill pyssla med brevpapper och frimärken och dagarna av väntan på att posten ska komma. Jag hittade Brevkollektivet för ganska många år sedan, skulle gissa nån gång första halvan av tvåtusentalet med tanke på mitt ganska låga medlemsnummer.

Konceptet är enkelt.
1. Skriv ett anonymt brev till någon. Det spelar ingen roll om vad, men det ska självklart inte vara otrevligt för mottagaren att läsa.
2. Dra en adress på brevkollektivets hemsida. (anmälan krävs)
3. Adressera och skicka brevet, men utan att skriva din egen adress eller namn.
4. Vänta på att någon annan ska dra fram din adress.

Visst, det går att dra en adress innan brevet är färdigt, men jag brukar se till att ha ett färdigskrivet brev först. Jag känner mig själv, och om jag skulle ta en adress först är risken bara att jag plötsligt blir distraherad av något glänsande föremål (eller Diablo III). Det är tortyyyyr att se att ett brev är på väg och få vänta i evigheter på det.

Enligt statistiken på sidan har jag skickat 55 brev och fått 55 brev, men ett par av mina "fådda" har aldrig kommit fram vad jag vet. Antingen har de blivit uppätna av posten, eller aldrig skickade. Men det spelar ingen roll egentligen. Jag uppskattar inte innehållet i alla brev lika mycket, men det är alltid spännande att se vad som finns i kuvertet när det kommer.

Nu ska jag faktiskt vara lite busig och dra en adress utan färdigt brev. (flämt!) Jag har brevpapper och penna redo, för det var faktiskt ganska fint att få ett brev bara till mig härom dagen.

Bara till mig...