Jo, jag har börjat göra egna stämplar...

Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde att göra egna stämplar. Det klurigaste var egentligen att hitta någonstans att köpa rätt grejer. Det går ju att använda suddgummin och vanlig hobbykniv, men jag tyckte att det verkade lite läskigt. De suddgummin jag hittade var dessutom ganska små. Det var först när jag kollade in slöjd-detaljer som någon faktiskt hade material hemma.

Det de kunde erbjuda var verktyg som egentligen är gjorda för linoleumtryck, linoleumskivor och ett material som kallas softcut. Jag köpte en bit av varje, men har ärligt talat inte ens testat linoleumet ännu.

Experiment med skuggning

Hjärtat var inte direkt det första jag provade på, men det känns som om jag avancerat lite i "göra egna stämplar" akademin. He he. För att komma igång tittade jag på några tutorials, men väldigt mycket var lära genom att göra. Till exempel att lära sig att små skärsår på fingrarna svider som bara den och att det är bra att hålla undan fingrarna från vassa ändar på verktygen.

Linoleumtryckverktyg och softcut, plus början till hemlig stämpel

Här ovanför är verktyget jag använder mest, eller rättare sagt skäret som jag använder mest. Det går att byta skär, men den lilla V-formade är min favorit. Softcut är så pass tunt att det är lätt att ta bort för mycket med de större verktygen. Ett annat alternativ är att skära med hobbykniv, men det är jag inte så bra på ännu. I alla fall inte med softcut. Materialet är mjukare än lionelum, men ändå ganska segt, så det är pillrigt att få till rätt vinkel och längd på snitten.

Nytt material att leka med från USA

På balkongen är ljuset riktigt bra, men inomhus vill jag ha en stark lampa, gärna med inbyggt förstoringsglas. Här har jag precis packat upp ett roligt nytt material från en kompis i USA. Det känns lite som suddigummi och har en tendens att smula sig och gå av vid för mycket misshandel. Det är dock mycket, mycket lättare att karva i. Här har jag dock märkt att det är lätt att det blir för mycket med linoleumtryck-verktyget. Den spetsiga undersidan kan trycka ner materialet tillräckligt för att jag ska få oönskade fördjupningar som sedan syns på stämpeln. Här är det faktiskt lättare att få till precisionen genom att skära med hobbykniv.

Jaa, det är bara att lägga en till beroendeframkallande hobby till samlingen. Stämplarna tar i alla fall inte så mycket plats eftersom jag antingen skickar till swaps eller lägger ut dem i skogen... Ja, några har jag behållit själv också.

Saker jag gillar: Letterboxing

Jag var på äventyr i helgen! Jag har varit sugen på Letterboxing sen jag först hörde talas om att det fanns. Min besvikelse var stor när jag insåg att det bara fanns en handfull lådor i landet vid den tidpunkten, och att inga låg inom vettigt avstånd från mig. Jag lekte med tanken att lägga ut en, men insåg att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. I samma veva hörde jag även talas om Geocaching, men det krävde något så high tech som en GPS så det var inte riktigt aktuellt det heller.

Spola framåt några år och jag bodde i Herrljunga av alla ställen... Vi fick besök av några kompisar, varav den ena var tämligen nyfrälst Geocachare. Hennes och min äkta hälft var inte så intresserade, men vi lyckades leta upp Herrljungas enda burk, och letade efter några i Borås också. Det var precis så kul som jag trodde! Jag deppade lite över att den enda GPSen jag ägde var en bil-GPS som jag inte hade någon aning om hur jag skulle få in cachekoordinater i, tills G påpekade att hans gamla smartphone faktiskt hade inbyggd GPS. Jag började cacha med en första generationens smartphone från Nokia, och har inte sett tillbaka sen dess...

Men i alla fall... Letterboxing. Stämplar, ledtrådar... Pysslighet! I helgen fick jag äntligen tummen ur. Jag hade spanat in att det fanns två äkta Letterboxar på Lidingö, och kompletterat med picknick och kanske några geocacher lät det som en riktigt bra utflykt. En cachande kompis var på och vi vikte söndagen åt detta lilla äventyr.

Första anhalten var Långängens Gård, där vi hoppades hitta en Letterbox. Den lades ut för ungefär ett år sen, så det kändes hoppfullt. Vi hittade den! Det som var lite surt var att det var fler som hittat den, och någon av de föregående besökarna måste ha norpat med sig stämpeln ur lådan. Suck. Men vi hittade den!

Efter det ledde en geocache oss till en riktigt fin liten fågelsjö där vi åt lunch och satt och myste och tittade på fåglar en lång stund. Lådan var en hemskt söt liten lock-and-lock. Den stod så fint bland våra andra lock-and-lock som var fyllda med pastasallad medan vi åt, men cachen blev återplacerad utan missöden...

Klättergran...

Nästa anhalt blev ett klätterträd. Jag har aldrig varit något trädklättrare, inte ens som barn, men min kompis har oanade talanger och klättrade glatt både upp och ner två gånger så att jag fick se cachelådan och skriva i loggen. Såklart erkände jag i min logg att jag inte vågat mig upp i granen...

Efter klättrandet var det väldigt bra att ha vatten, papper och handsprit i bilen för att bli av med lite kåda. Vi hade spanat in en närbelägen myst som verkade lovande, nämligen Exit skogen. Den var riktigt kul, men jag behövde ledtråden innan poletten trillade hela vägen ner. Själva lådan var lite 'meh' och det är nog enda anledningen till att jag inte lämnade en favoritpoäng.

Vi hade en letterbox kvar på listan, och den las ut redan 2009, med senaste loggade besöket 2011 så den kändes liite osäker. Hur som helst så hoppade vi in i bilen och parkerade vid Millesgården. Sa jag att det var löjligt varmt ute? Som tur var fanns det möjlighet att köpa glass och inmundiga denna på skuggig plats. När vi var något avkylda var det dags att plocka fram pappret med ledtrådar och börja knata. Det blev spännande ganska snabbt, eftersom gångvägen i ledtråden var i färd att bli nedmonterad på grund av tvärbanan. En skylt som skulle peka oss rätt var dessutom uppgrävd och lutat mot ett träd så... Ja. Lite irrande och kreativitet senare var vi på spåret igen.

Jag måste säga att jag gillar det där med skrivna ledtrådar. Först virrade vi runt lite på helt fel plats, och jag bråkade lite med taggiga buskar, innan vi insåg att vi borde knatat längre än så. Efter det dök ledtrådarna upp en efter en tills vi stod framför STENEN! Som tyvärr inte gömde någon skatt... När jag geocachar brukar jag anta att det nog är jag som är lite dum och inte fattar var cachen är gömd, men i det här fallet måste jag säga att jag med 90% säkerhet tror att burken var borta. Men vi hittade stenen! Yay?

När vi äntligen släpat oss upp för alla backar och tillbaka till bilen pekade termometern i den på 40 grader. Vi hällde i oss vatten och åkte mycket trötta och nöjda hemöver.

Nu har jag faktiskt testat, och JA jag gillar Letterboxing.