Disktrasbonanza

De där disktrasorna som jag visade när jag var i full färd med att tvätta och sträcka ut dem... De blev riktigt fina! Jag gillar tyngden i handen när jag lade ihop alla till en prydlig hög. Den stickade tefärgade disktrasan som är trea nedifrån är liiite mindre än de andra, men det stör mig inte så mycket. Jag misstänkte att den skulle växa lite på längden när den blev blöt, så jag gjorde den medvetet lite kortare. Nu verkar det som om jag var lite för försiktig ändå, men en repetition till kanske hade blivit för mycket. Kul mönster, för övrigt. Double bump dishcloth.

Fin liten hög det här...

 De flesta andra är olika variationer på mormorsrutor. Jag utgick från det här mönstret, och jag gillar faktiskt metoden för att gå vidare från ett varv till nästa. Det blir snyggt! Dock följde jag inte mönstret när det gälde kanten. De flesta fick en eller två upphängningsöglor och vanliga fasta maskor som kant runt. Jag virkade ju upp rester, så ofta kunde jag inte göra något allt för avancerat när trasan var stor nog för kanten.

Min favorit

 Den här blå är jag riktigt nöjd med. Jag kostade på mig färgbyten som gick i fas med varven och gjorde en lite roligare kant. Det är luftmaskor med nedtag, så inget jätteavancerat. Ändå nöjd!

Här är hela gänget:

3 stickade, 7 virkade

De två andra stickade är en enkel och ganska tacksam modell att sticka. Här finns ett mönster.

Slutsats: Det var ganska kul, och jag blev inte uttråkad efter två trasor som jag trodde att jag skulle bli... Tänker nog inte göra om det snart, kanske främst eftersom jag använt upp nästan allt disktrasevänligt garn. Jag har tunnare bomull kvar (Fresco, som i de rosa och randiga stickade trasorna och den rosa/pastelliga mormorsrutan) men... Nä.

Hoppas att min swapkompis gillar dem! Jag fick mitt paket igår (awesome!) men de bilderna har jag inte laddat upp ännu, så ni får sukta lite innan jag visar mina nya fina tygbindor och andra fina saker jag fick. G tycker att jag är knäpp, men han har ingen lättretad vulva så jag väntar mig inte att han ska förstå det fantastiska med att slippa papper/plastbindor.

And done... Typ.

Helt okarakteristiskt tacklade jag de viktiga/jobbiga grejerna först idag. Två läkar/tandläkarbesök inbokade och ett viktigt brev portat och klart. Okej... Bra. Kanske ska fira med lite balkongfika nu?

Syltkaka till försäkringskassan

Jag har skjutit upp att fylla i blanketten i det där brevet. Det är inte så kul att först tänka efter hur illa det är med mig, och sedan sätta ord på det. Fråga mig hur jag mår och jag svarar väl oftast "Jodå, ganska bra!" som vilken välfungerande medlem av samhället som helst. Inte okej att visa svaghet eller att deprimera sina medmänniskor med den osminkade sanningen.

Ur min synvinkel är det ganska sant också. Det är bara det att mitt "ganska bra" för en del andra skulle vara i stil med "Herregud, hur tog du dig upp ur sängen männska?!" Jag är ju van vid det här. Om jag känner efter har jag oftast lite ont någonstans. (och istället för lite ont någonstans kanske en icke-reumatiker skulle säga "Fuck this shit! Ge mig ett nackskott eller de tunga värktabletterna!") Knepet är att inte känna efter för ofta. Som allt annat går det lättare med övning, och jag har övat mycket på att ha ont. Det här lilla? Pshh... Om du någon gång har kräkts av smärta så skulle du inte klaga på det här lilla.

Och idag är faktiskt en ganska bra dag, även om jag känner av min värk mer nu när jag är färdig med att se saker och ting som de faktiskt är. Den där underbara psykologiska biten av smärta som gör att det gör ondare om jag fokuserar på det, eller om jag deppar över att det gör ont. Wheee... Men jag har en sjukdom och den kommer inte att försvinna. Även om det kom ett magiskt botemedel som fick fason på mitt immunförsvar skulle inte värken försvinna eftersom saker och ting faktiskt gått sönder genom åren. Så är det.

Listor

Jag är inte en person som gör listor för allt, men tyvärr är jag en person som har mycket lätt för att glömma bort saker som inte är nedskrivna någonstans. Så... Idag blir bloggen ett att göra lista. Lite kul är det att pricka av saker när de är gjorda också...

- Boka tid för Melanoma Monday. Har alltid tagit mina suspekta födelsemärken till vårdcentralen förut, men min nuvarande vårdcentral tyckte inte att de hade tid för mig tydligen. Så det får bli en grej av det helt enkelt...
- Skriva klart och skicka brev till Försäkringskassan. Chock, förvåning, klar!
- Boka tandläkarbesök. Woo! De hade en tid idag, så nu blir det äntligen gjort...
- Städa pysselrummet nu när jag har mina fina hyllor. Får se om jag orkar leka med "före"- och "efter"-bilder.
- Skriva ett brev.
- Förbereda inför mötet imorgon.
- Fylla dosetten.
- Lägga upp lite foton på Craftster.
- Nordens ark. Ge dem pengar!

Saker jag gillar: Riktiga brev och Brevkollektivet

Det är kul att få post, eller hur? Eller är det bara räkningar och reklam som dimper ner i lådan hos dig? Tack vare mitt "swappande" dimper det ner små paket och avier på hallmattan titt som tätt, men jag gillar ju brev också. Riktiga brev, med fina frimärken och riktigt brevpapper...

När jag var yngre hade jag flera brevkompisar som jag skrev hyggligt regelbundet till. Mycket av den kontakten har på gott och ont ersatts av snabbare kommunikation via nätet. Jag säger inte att det ena sättet är bättre eller sämre än det andra. Mina brevvänner, två klasskompisar som flyttat och en tjej i Estland, hade jag lika gärna kunnat hålla kontakten med via e-post eller sociala sidor. Ja, om det hade existerat när jag gick på låg och mellanstadiet.

Men det vete katten om det hade blivit samma sak med den kreativa tvillingsjäl jag mötte på ett sommarläger. Vi ritade till varandra. Vykortsstora papper som blev ett slags pussel till sist. Det ena byggde på det andra och miljön växte till en fantasivärd befolkat av gnagare. Testa att göra det med facebook!

Jag vet inte hur många meter ihoptejpade bilder det rör sig om...

Jag skriver inte till någon av mina barndomsbrevkompisar längre. Ibland blir det något brev till någon i min familj, men jag skriver inte jätteofta. Då och då har jag försökt att hitta en brevkompis igen, men det har runnit ut i sanden i samband med flyttar, dåligt mående och andra distraktioner. Då blir det inte heller så mycket fina brev i brevlådan.

www.brevkollektivet.se

 Som tur är finns det fler som mig. Brevälskare som skriver lite när det passar, men som ändå gärna vill pyssla med brevpapper och frimärken och dagarna av väntan på att posten ska komma. Jag hittade Brevkollektivet för ganska många år sedan, skulle gissa nån gång första halvan av tvåtusentalet med tanke på mitt ganska låga medlemsnummer.

Konceptet är enkelt.
1. Skriv ett anonymt brev till någon. Det spelar ingen roll om vad, men det ska självklart inte vara otrevligt för mottagaren att läsa.
2. Dra en adress på brevkollektivets hemsida. (anmälan krävs)
3. Adressera och skicka brevet, men utan att skriva din egen adress eller namn.
4. Vänta på att någon annan ska dra fram din adress.

Visst, det går att dra en adress innan brevet är färdigt, men jag brukar se till att ha ett färdigskrivet brev först. Jag känner mig själv, och om jag skulle ta en adress först är risken bara att jag plötsligt blir distraherad av något glänsande föremål (eller Diablo III). Det är tortyyyyr att se att ett brev är på väg och få vänta i evigheter på det.

Enligt statistiken på sidan har jag skickat 55 brev och fått 55 brev, men ett par av mina "fådda" har aldrig kommit fram vad jag vet. Antingen har de blivit uppätna av posten, eller aldrig skickade. Men det spelar ingen roll egentligen. Jag uppskattar inte innehållet i alla brev lika mycket, men det är alltid spännande att se vad som finns i kuvertet när det kommer.

Nu ska jag faktiskt vara lite busig och dra en adress utan färdigt brev. (flämt!) Jag har brevpapper och penna redo, för det var faktiskt ganska fint att få ett brev bara till mig härom dagen.

Bara till mig...